Det var ett tag sedan jag var aktiv här på Amigosidan. Naranja finns såklart fortfarande kvar i min ägo, sedan snart åtta år. Märkligt vad tiden rasslar iväg!

I sommras har hon som vanligt varit snäll mot mig och visat att gammal är äldst. En av årets prövningar var en seglats från Trosa till Landsort i sydlig kuling. Just det området är kännt för sjön som går under just de vindförhållandena och på Torö strax innanför finns de bästa möjligheterna till vågsurfning i Sverige. Inte de mest gynnsamma förhållandena med andra ord.

Man vill ju gärna överskatta våghöjden man upplevet men ska jag försöka mig på en kvalificerad gissning så var det nog uppåt tre meter. Man kände sig ganska liten när man satt och tittade uppåt på de anfallande vågbergen! I kombination med vinden tog sig såpass mycket vatten in i båten att nivån stod ett par decimeter ovanför durkarna. I lutningen tog sig vattnet ända upp till hyllorna ovanför kojerna. Innuti båten! Men skam den som ger sig, det var bara att stånka vidare till tryggheten i Landsorts gästhamn! Ett eller två rev i storseglet hade naturligtvis gjort färden en aning mer angenäm men det är lättare sagt än gjort i sådan sjö när man är ensam ombord... Springa på däck är inte så lockande när man har fullt upp med att hålla sig kvar i sittbrunnen.

Sedan fortsatte seglatsen skärgården runt och Naranja tog mig ut till Svenska Högarna och den ensliga Skarvs skärgård bland annat. Ytterskärgården försöker jag besöka varje år och nu har jag snart besökt de flesta av dessa små arkipelager.

2008 blev det en tur runt Åland och det är val dags för en lite längre tur nästa år. På andra sidan Östersjön hägrar mål som bl.a. Tallin. Jag fick smak för att ta mig längre bort när jag samma år hjälpte en bekant att sträcksegla hans båt till Gdansk från Dalarö. Det var visserligen en stor Bavaria 35a men Amigon ska nog klara det också!