Ja så var det slut på sommaren. A23/220 s/y submissive åkte år vattnet på mindre än tio minuter för att sedan medelst gaffeltruck föras in på RBK´s varvsplan. Fyra egenhändigt tillverkade stöttor (delvis kopierade av fina köpestöttor) och hon stod stadigt. En stund senare stod Mats A23 Marcelina bredvid så hon inte behövde känna sig ensam.

Varvsområdet sköd av liv under några timmar, när dessa var till ända kunde varvsområdet nästan likans vid en kyrkogård. En smula deprimerande över att alla sommaren flytetyg nu låg på land sida vid sida och inte vid sina bryggor där de kunde återspeglas i vattnet.

Långt innan den sista segelturen som tog mig o båten från vår hamn till varvsområdet vid Ulvsunda slott kände jag en intensiv längtan efter kommade vår och sommar. Det är då tiden skall finnas så att hon kan seglas ut på havet, ut mot horisonten.

Läste att Kaisa återkommit från sin långseglat och att hon passat på att besöka Öckerö-Hönö hennes födelseort. För egen räkning ska jag snart tillbringa en skön vecka endast 2 km från den plats p Vindön där alla Amigo föddes, om inte i verkligheten så dock på papperet under Carl Anderssons ritstift.

Ha en skön höst med drömmar om våren-sommaren och kommande seglatser.