När börjar våren? Hur är det egentligen med den frågan. Vi bor i ett avlångt land där årstiderna inträder vid olika tillfällen. Dagens morgontemperatur i Stockholm låg klart under 0 án vilket torde innebära att det ännu är vinter. Samtidigt längtar många efter den kommande våren och sommaren. Igår fick jag en bit av sommaren på TV i form av ett avsnitt ur S/Y Yaghann´s äventyr på världshaven och trots de enl uppgift upp till 8 meter höga vågorna tog min längtan efter sommarens båtturer över totalt.

Då jag alltid varit vid sidan av båtintresset extremt intresserad av sportbilar oftast i cabriolet version kommer jag ihåg en liten händelse som belyser årstidens variation i vårt land.

Valborgsmässoafton i Skåne innebar under 70-talet att en mängd sportvagnar tog ut för första gången ur garagen. I vårt fall blev det en tur till Smygehuk med sufletten nedfälld. Visst just denna afton var det inte så där vårligt varmt i luften men skam den som ger sig, det till och med duggregnade. Bilen var nyrenoverad och motorn spann. Resan var målet som det brukar heta.

Dagen efter får jag ett samtal från en sportbilsvän boende i norra Sverige, varvid jag berättade om gårdagens händelse och att vi varit ett 50-tal sportbilar som mött upp vid landets sydligaste udde. På sin lite korta-förkortade svenska sa han att –jo jag skall bara skotta bort ett par meter drivor framför garaget sedan kan jag nog ta ut bilen!

Misstänker att det är likande i båtvärlden, där en del av folket redan påbörjat vårbestyren med båten, andra liksom undertecknad är i full färd med att detaljplanera sommaren (fan om det inte blir fint seglingsväder).

Som nybliven Amigo ägare (äntligen) har jag ägnat en hel del tid åt att försöka få fram en del historik om min fars båtar och allt runt omkring varvet mm. Där i räknas självfallet min farfar och med honom följer ssterskapet mellan Amigo-båtarna och Vindö-båtarna.

Var finns de nu? Vad tycker deras ägare om båtarna? Vad har skett med folket som en gång byggde dessa, seglade dessa båtar som na.

Vissa stunder har telefonen gått varm i långa samtal med olika personer. Alla med det gemensamt att de var intimt förknippade med pappas eller farfars/farbrors båtar.

Jag har genom Amigosällskapet funnit flera nya bekanta vilket är trevligt. Seglare som sagt att vi måst träffas och ljuga över en kopp kaffe en kväll. Bland dessa finns Mats som köpte sin Amigo ny av pappa 1977, ser verkligen fram emot en kväll med "kaffe o seglar-ljug".

Det har varit samtal där personen i fråga berättat sin lilla historia om pappa och Amigovarvet, om tilldragelsen när de varit och hämtat sin beställda båt för att sedan segla den till sin nya hemmahamn. Berättelser om seglingar jorden runt och berättelser om hur de seglade ut ifrån "skäret" (uttalas sKääret utan sch-ljud) (på Öckerö-Hönö kallades min far för "Arne på Skäret") för att sedan lägga till vid bryggorna vid varvet.

Hur många som seglat jorden runt med en Amigo har jag ännu ingen koll på, men en av de mest illustra berättelsen står troligen Uno Hylén för då han seglade till Peru inte en gång utan två gånger med just en Amigo 23a. Har satt före mig att besöka honom under den kommande sommaren nere i Skanör-Falsterbo där han lever tillsammans med sin fru Nelly och med all säkerhet en mängd minnen från havet. Det står dock klart för mig att han var långt ifrån ensam om dessa utflykter på haven. Hampus som varit klok nog att hålla samman Amigo-sidan på nätet tillhör väl vad jag förstått också långseglarna.

En fantastisk skröna som indirekt har med Amigobåtarna att göra torde vara den om ett glatt gäng tyska killar som seglade i ett par "flying dutchman" från tyska nordkusten till Nötesund-Orust då det hört talas om att min farfar/farbror drev ett varv och en båtbyggareskola där. Tror ingen utom möjligen Sven Yrvind skulle företa en sådan resa idag. "FD" var ju i princip riggade kanoter!

De blev alla båtbyggare på Orust, en del av dem kom att stanna på Vindö-varvet under många år.

En av dem Heinz Zimmer hamnade så småningom på Öckerö hos pappa och byggde Amigo. På fritiden byggde han en egen båt i trä till sin familj. Med denna seglade han sedan längs Sveriges o Norges kust för att inte glömma en stormig kryss till Skagen där jag var med.

Med familjen ombord då fru och 3 årig dotter lämnade familjen västkusten och har sedan dess seglat runt större delen av jorden. Deras seglats har inneburit att de stannat på olika platser och jobbat en tid för att få ihop mer i reskassan för vidare färd.

Hur det gick för Christoph Rassy torde vara allom känt i båtkretsar då han tog över Hallbergvarvet och gjort sig berömd för sina fina HR-båtar. S/Y Yaghan omnämnd ovan är ju en HR62a.

Kvar på Vindövarvet fanns dessutom Heinz Kobel som efter varvets kk började bygga egna båtar under namnet Vestbris. Heinz hann också med att gifta sig med "faster Kristina" Båten var ritad av farfar i huvudsak då skrovet var en näst intill direkt kopia av Amigo 23an. Numera är han pensionär och pysslar mest om hus och trädgård i Henån men ryktet gör gällande att han också är med och renoverar någon Vindö-kryssare.

Historien om våra båtar och folket kring dem är med all säkerhet lång "som ett ösregn" men klart intressant. De flesta av människorna som gjorde Amigo/Vindö båtarna till vad de idag är, har hunnit bli pensionärer , i vissa fall har de likt pappa, farbror o farfar gått bort, men är förhoppningsvis ändå intressant att läsa. Mitt sökande efter mer berättelser fortsätter dock och kommer att återfinnas här, naturligtvis.

Johnny